SKOTT-TRÄNING
     Inledning
  Det du kan läsa om här handlar om hur två skottberörda hundar tränats för att klara av platsliggning med skott. Träningen har utförts på två helt olika sätt allt efter hundarnas förutsättningar.  
  Båda hundarna hade bevisligen klarat skott i vardagen samt platsliggning med skott.  
  Båda hade utsatts för ett obehag som framkallat skottberördhet. 
  Båda blev, i alla situationer, synbart påverkade av skott. smällare och fyrverkerier. 
 
Viktigt att framhålla
är att dessa två  sätt att träna skottberördhet inte är två beprövade metoder utan utarbetade specifikt för dessa två individer. 
  Jag ställde mig tre frågor innan träningen inleddes. 
1.
 Vilken retning skulle kunna påverka hunden så att den överträffade ljudet av skott. 
2.
 Vilken belöning skulle vara den optimala för hunden.( Den bästa belöning som, jag kunde tänka mig att, hunden skulle uppskatta). 
3.
 Hur påverkade föraren hunden i situationar med skott. 
Viktiga hållpunkter för träningen 
4.
 Träningen inleddes utan skott för att se hur hunden svarade  upp på retningen. Behövde  retningen och/eller belöningen ökas?  
5.
 Träningen stegrades i många delmoment och mycket långsamt.  
6.
 Träningen skulle omedelbart avbrytas om inga framsteg kunde påvisas. 
7.
 Skottillvänjningen fick ta ett år. 
8.
 Slutmålet var att kunna tävla och genomföra alla moment där skott ingår.   
   Vill du läsa vidare?   Fortsätt här nedanför!
HUND 1
En brukshund, unghund  som upplevt obehag under platsliggning där skott förekom. 
Hunden var mattefixerad, gillade pannkaka och matte blev stressad av situationen. Där fanns svaren på mina tre frågor. Efter att ha pratat med en jägare, om skottvana, lades träning upp på följande sätt. 
 Träningstillfälle 1
Vi var en grupp på ca. 5 personer som samlats på appellplanen. Alla i gruppen var för hunden kända och omtyckta personer - matte, husse och träningskamrater. Matte lämnade över kopplet till mig och gruppen avlägsnade sig ca. 75 m bort - fullt synliga för hunden. Jag förhöll mig helt passiv. Efter en stund började hunden, vi kan kalla honom Fido, gny och ville till matte. Jag kopplade loss och Fido gick springa till matte och gruppen. Där togs han emot och fick ett massivt beröm och pannkaka. Jag förenade mig med gruppen och flocken var samlad. Vi gjorde om samma prucedur en gång till, fortfarande utan skott. Fidos motivation att springa till gruppen hade ökat
Tredje gången hade matte en pistol och sköt ett skott i gruppen samtidigt som de pratade och skrattade. Fido sprang lika glatt. Matte delade ut pannkaka med ena handen samtidigt som hon höll pistolen i den andra. 
 Träningstillfällen 2 - 7
Så fortgick träningen tills vi var uppe i tre - fyra skott. Stegringen fortsatte så här. Gruppen fort-satte att agera på samma sätt medan mina krav på Fido ökade. Här nedanför kan du se stegringen. 
•
 Hunden sittande, skotten kom, Fido fick springa efter ett givet kommando.  
•
Hunden liggande, jag flyttade mig i kopplets längd bakom, skotten kom, Fido sattes upp och fick springa
•

Så fortsatte träningen tills avståndet mellen mig och Fido var ca. 50 m, jag gick fram satte upp honom och han fick springa.  
•
Nu var det dags att byta roller. Matte lade ner Fido, gruppen avlägsnade sig och jag tog pistolen och gick 50 m bakom. Nu började vi närma oss en regelrätt platsliggning. Skotten kom, jag gick fram och satte upp hunden och han fick springa.  
•
 Som förra gången men gruppen ställde sig på rad, matte gick fram och berömde Fido, gruppen slöt upp och förstärkte berömmet.  
•
 En regelrätt platsliggning. Nu återstod att utöka antalet hundar med en i taget. 
•
 Fido tävlade vidare i lägre klass. Platsliggningen gick galant. 
Jag hoppas att det framkommit att stegringen gick i många små steg men för varje framgång blir man så lycklig att det är värt mödan att fortsätta. Vi tränade flera gånger i veckan.   
 
Vill du läsa vidare?  Fortsätt här nedanför!
HUND 2
var min egen hund Isko.  Han blev vid 18 mån. ålder utsatt för fyrverkerier. Han visade efter detta ett stort obehag vid skott.
Isko hade stort jaktintresse och stor social kamp så det fick bli retningen och bitstocken belöningen. Jag ville själv styra träningen.
Det krävdes tre personer varje träningstillfälle. En skytt, en som höll i kopplet och någon som agerade. Denne någon fick bli jag. Tanken var att dra upp Isko  på bitstocken och när han var som mest taggad skulle ett skott avlossas.  Belöningen kom när hjälpföraren släppte kopplet och Isko fick gripa.
       Träningen stegrades på följande sätt...
1. 
Två skott avlossades innan Isko fick gripa. Tre skott ...osv.
2. 
Nu var det dags att ställa större krav. Isko var fortfarande kopplad och hjälpföraren höll i kopplet med nu kommenderade jag Isko att lägga sig. Jag stod fortfarande framför och höll bitstocken synlig men passiv. När ett skott avlossats kommerderade jag "Lek" och Isko fick springa till mig och gripa.  
3. 
Därefter utökades tiden för liggandet och antalet skott.   
4. 
Jag lade Isko okopplad och höll bitstocken bakom ryggen. Skotten avlossades och Isko fick sin belöning. (i det här läget behövs ingen hjälpförade).  
5. 
Regelrätt platsliggning men Isko visste att bitstocken fanns hos mig.  
6. 
Allt fungerade jättebra så långt. Nu gällde det att träna med andra hundar. 
Det är naturligtvis individuellt från hund till hund hur lång tid träningen tar och hur snabbt man kan öka kraven. Jag har därför inte angett något tidsperspektiv. För oss tog det ett år innan vi vågade tävla igen.
Då var platsliggningen befäst även om han ibland sneglade på skytten. Vi tävlade vidare och deltog 2006 i SM-spår.  
  
 Har du frågor kan du kontakta mig via mail. 
 Denna artikel får endast kopieras för eget bruk.
 Lena Pettersson